Hälsade på far i helgen på födelsedagen. Han fyllde 78 år. Han och mor bor i ett pepparkakshus inlindat i murgröna på Gotland. Mor är vimsig och vet nog inte vem jag är när vi hälsar på, jag och äldsta sonen. Men far är skärpt, så skärpt att jag får tänka på hur jag manövrerar mig fram.
Vi bor på vinden, jag och min son. Här, inlindade i slingerväxter, omgivna av bokhyllor med fotoalbum från 50-talet, öppnas luckor och dörrar till den andra världen. Världen från förr, där jag har varit. Det är uppenbart. För jag finns på bild. Det virvlar runt och jag vrider mig i sängen. Drömmer om att journalisten Bernt Hermele vädjar om att jag ska komma till ett för honom ödesdigert möte. Vi har haft en konstig relation, Bernt och jag, men jag ställer alltid upp för folk jag känner om nöden kräver det. Och så är fallet nu. I denna dröm.
Mötet hålls i en trappa av trä med räcken i guld. Jag identifierar ett flertal Bonnierdirektörer i frack. PÅ trappan sitter några reportrar med huvudena sänkta i missmod, förbryllade och chockade. Det blir Bernt s tur att gå fram till direktörerna att få beskedet de andra redan ar fått: Du får sparken.
Eftertåt säger Bernt att han inte är så bekymrad. Att han har annat på gång. Han visar sin almanacka, jag försöker läsa så mycket det går, men ser endast olika kvinnonamn nerklottrade. ’
Sånt man (mar)drömmer om hos far och mor i pepparkakshuset.
Lämna ett svar