Jobbet är myriader av möten. Fyra heltidsuppdrag och en halv lön. Det är murriga korridorer, kaffeautomater, ta i hand, fumla efter skrynkliga visitkort, kasta in positiv energi och sedan in på toan för att andas eller kräkas.
Det är svett, det är gråt och det är långsamma cash.
Headsets som glappar. Laptops som hänger sig. Laddare som inte är där de ska. Färgpatroner som är slut. Fel anteckningsblock i ryggan. Det är nej, nej, nej. Och ibland nja. Mediebranschen är skrumpnar som glasblåseri eller textilindustri. En gren för entusiaster. Tänk dig en tryckpress på Skansen.
Hjärnorna som möts i hotelllobbyn eller på väg upp till det indiska visumkontoret.
Den kollektiva frustrationen över
p-r-o-j-e-k-t-e-t.
Så bryts framgångslösa dagar mot gratisätaraftnar. Du går på mingel. Du står i ett hörn på minglet. Balanserar snittar, gaffel och glaset som hänger i plastringen. Du försöker prata. På byrån Grayling träffar du konsult Stig-Björn Ljunggren, blivande konsult Charlotta Friborg, konsult Christian Ekström, CEO Peter Erikson, Stockholmschefen Nina Nygaard, kommunikationschefen Eva Corp, vd-assistent , kommunikationschefen Peter Gimbe, cd Örjan Nordling, bransch-chef Kaj Flick. Inte fucka upp nu.
På väg hem. Du tänker. Det är här jag är. Alltid ska vara. Det känns ohyggligt. Men som det ska. Du tar upp telefonen och ringer de där två källorna, fast det för sent. En av dem svarar. Och säger inga, kommentarer, inge kommentarer.
Lämna ett svar