Efter 20 år är det dags igen. Dags att läsa B Öijer. Han var husgud den där sommaren jag jobbade på raffinaderiet i Stenungsund. Jag hade kommit ihop mig med platschefen och fick som straff göra ett skitjobb, prospektera en flera hundra meter lång, liten smal meningslös rörledning genom raffinaderiets virrvarr.
På väg till jobbet visslade jag Beethovens ödessymfoni i ett försök att stressa gråsparvarna i busken utanför baracken där jag satt alldeles själv med ritningar och ritbord och mådde dåligt. På kvällarna bodde jag i en lägenhet i en förort till Stenungsund. Det enda jag hade att läsa var min systers kurslitteratur från journalisthögskolan i Göteborg. Hon hade kommit in, men lämnat efter ett par veckor eftersom hon tyckte de ”skrev fel”.
Det var då jag slukade mästerverket Så snickrar du en tidningsartikel (1981) författad av Björn Öijer, bror till poeten Bruno. Mitt i all tristess blev boken intressant. Han beskrev hantverket då detaljerat att boken hade kunnat handla om vad som helst utan att bli tråkig.
Björn Öijer ska bli min husgud igen. Har kommit till ”Reportern samlar in fakta, intervjuar och skriver artiklar. Artikeln börjar med en ingress och bör alltid förses med rubrik-förslag”.
Tänkte se om boken ännu duger som manual nu när journalister jobbar digitalt, från produktion till distribution och konkurrerar med sociala medier och företags egna hemsidor och har fått resurserna nedkapade till ett minimum. Min tes är att journalistiken behöver renoveras från grunden och uppåt.
Jag hoppas på att få jobba hårt med renoveringen de närmaste åren, så lite besviken blir jag om Björn Öijer håller än i dag. Fast innehållsförteckningen lovar lite gott, till exempel: ”Ingressen är ett rikssamtal”, ”Rubriken är tidningens nakna ansikte” eller ”Fisken eller pyramiden? En fråga om disposition”.
Lämna ett svar