Med Marie Söderqvist till sexshoppen

Vilka kvällar är roligast? De som förlöpte enligt plan? De som inte gjorde det?
Jag blir inte klok på vilket. I torsdags skulle jag äta mat och stämma av med min, låt oss kalla honom mentor lite, en förtjusande redneck eller rödluva.  Vi hade just förmått Anders Timell att ordna ett bord på Riche för en lång härlig måltid med den där dialogen som rymmer allt från nesligaste personskvallret till lösningens av världsalltets eventuella problem.

Då skrider United Minds vd Marie Söderqvist in på den redan regisserade scenen. Färdriktningen ritas raskt om, från den hägrande måltiden till ett mingelparty på sexaffären Pom Pom Parlour. Självaste Linda Skugge ska komma och då är det bara att sega sig i väg flera hundra meter i snålblåsten. Jag hinner knappt hälsa på Alexis Logothetis, försäljningsdirektör på Clear Channel. Så står jag där oförberedd bland galgar med stay ups och plymer med Marie Söderqvist.

Kombinationen är inte helt bekväm. Marie är smart och framgångsrik. Jag känner mig som den underdog från bruksort som jag inte riktigt kan resa bort ifrån mer än en och annan längre period. Marie får mig att komma hem igen. Ofrivilligt.

Hon har blivit ruskigt framgångsrik genom sin nya bok Status – vägen till lycka.
Status ger hälsa och status får du om du är allmänbilad, professionell, god förälder och har många vänner.  Hon är enligt sina egna teser mer framgångsrik än Anna Anka. Jag kanske också är det.  Men det känns inte riktigt så.

Känslan blir förstås ännu mer underlig av att vi står i en sexaffär.

I en porraffär är det uppenbart vad som gäller. I en sexaffär är det annat. Där härskar ett dimmigt gränsland mellan kött och psyke med gränser markerade av kamasutraböcker, plastutstyrsel, förspelshäften och oljor.

Som en sensuell fe svävar Katarina Janouchs omkring i lokalerna. Hon frågar varför jag fotograferar. Det kan jag verkligen inte svara på. Kanske för att jag inte har något annan än kameran att hålla mig i.

Katarina Janouchs fråga markerar att det finns oskrivna regler i sexaffären. En tycks vara att alla är allvarliga. Sex är inget att skratta åt. Det är allvarsam vetenskap. Publiken lyssnar på tjejen som läser upp den vinnande sexnovellen som om det vore en torrskinnad författarträff med Klas Östergren på bibliotek i mellansvensk kommun. Sexaffären är helt enkelt det perfekta stället att inte bli kåt på.

Får för mig att det kanske finns ett etablissemang av sexspecialister och att detta är deras hemmaplan. Självaste sexmakten. Den fuckar man inte med.
Jag viskar några ord till artisten och Dagens Media korrekturläsare Peggy Sands och journalisten Erik Hörstadius. Skymtar storheter som Unni Drougge och där, där ser jag Linda Skugge. Men jag vågar mig inte fram. Får tag på min mentor lite. Vi flyr utan att ta goodiebagen glidmedel och vodoo-docka och Amelias-tidning till Zink. Där äter vi kött.