Larsson, Fältskog och Gerdin och gränslösa reportrar

Den vanliga torsdagsrundan i går. Som en trashank utan position försöker jag prata mig in på reklam-tävlingen 48hs slututställning. Inte vet jag då att hela kvällen ska handla om, just det positioner. Hur vi hamnade där vi gjorde.
Jag har inte gratisätit på veckor och jag ser de små snittarna därinne hägrande som oaser på Grev Turegatan 9. Till slut kommer Dagens Medias mäktiga vd Mathias Kallio och hjälper mig in.
Eleveppgiften var att göra en helsidesannons för Reportrar utan gränser. 

Av alstren går att konstatera att reklameleverna tror att:
* Reportrar skriver med pennor.
* Reportrar högsta strävan är att berätta sanningen.
* Reportrar har hög status i väst men inte i övriga världen.

Som reporter konstaterar jag att eleverna:
* Inte jobbar med bilder.
* Tycker att lekar som hänggubben och dra streck mellan siffrorna är tidsenligt reklamspråk.
* Sitter fast i Röda Korset-estetik med stora vita ytor och apkorrekt copy, copy, copy.

Riche. Via skilsmässaobaren-kökspassagen in i Teatergrillen. Påsködsligt. Tyst. Anders Timell har ledigt. Lämnade efter sig ett svart hål som ingen kan fylla.
Swedbanks vd Michael Wolf sitter i långrock nedböjds över mobilen som vore den en kristallkula. Han har nått toppen. Men ser ut som en pojke under äppelträdet på sommarens sista dag.

Vid bordet intill firar Agnetha Fältskog med tre väninnor att hon nyss har fyllt 60 år. Allt slit i folkparkerna, i Abba-studion på St Eriksgatan, barn och barnvakter och barnbarn och hysteriska reportrar utan gränser, så sitter hon här, några meter från Aftonbladets förre chefredaktör Anders Gerdin och Aftonbladet förrförre chefredaktör Thorbjörn Larsson. Det är isterband, det är biff Rydberg, det är två män som haft några av de absolut tyngsta mediejobben i Sverige. Här sitter de i sitt grabbgäng. Kanske som på toppen av fritt fall på Gröna Lund. Hela perspektivet och den kittlande resan ner att se fram emot. Vad skulle Thorbjörn göra om han fick välja nu? Något digitalt och mobilt och tungt journalistiskt. Då tänker vi på samma sätt. Så här kanske det blir?

Ser jag i syner? Ser jag McCanns Michael Storåkers äta middag med Springtimes ägare Birgitta Ed? Varför intresserar jag mig för detta? För de spelar ett spel med positioner. Andra spanar på bussar och flyg. Eller är ännu mer nischade, som Andreas Cervenka på Svenska Dagbladet. Han håller koll på alla privatjetplan.
Lite senare hänger MTGs presschef Max Lagerbäck på Noppes. Han blev ganska gränslöst framställd som Agnetha Fältskogs man efter att de två dansade på ett medieparty. Nu dansar Agnetha med sin kompis Claes Lovén.

Det sjungs födelsedagsvisor och skålas. Inte en reporter i sikte. Förutom Svensk Damtidnings Daniel Nyhlén som stryker förbi som en vildkatt. Undrar vad han hade tyckt om elevernas annonser för Reportrar utan gränser.