Veckans sanning – alla som twittrar saknar mamma

Känns som om bloggarna har sänkt tempot. Kanske behöver de jobba under lågkonjunkturen. Eller också är det jag som börjar få upp tempot. Eller också sitter alla och kvittrar och twittrar. Jag har också hängt på. Måste säga att jag känner mig lite löjlig. Men det kanske ger sig.
Noterar att Thomas ”tvättstugan” Mattsson, chefredaktör för Nya medier på Expressen, också börjat kvittra. Vi är förmodligen båda sent ute. Det roliga händer väl någon annanstans. Twitter handlar om att ständig berätta vad man gör och var man befinner sig för kompisarna i nätverket. Pratade med min kollega på Dagens Story, Susanna Popova om detta. Hon gjorde den skarpa analysen att det här med att ständigt behöva berätta vad man gör och bli bekräftad, handlar om ett modersbehov. Morsgrisar är vi snart allihopa.

Här lite annat jag tänkt på i veckan…
Veckans mediegenomslag: Eva Franchell och boken Väninnan. Intressant att Aftonbladet-skribentens bok om Anna Lindh och inte minst de spektakulära avvisningarna av två egyptier, också släpptes till konkurrenten Expressen. Kanske för att Expressens ägare Bonnier ger ut tidningen. 

Veckans citat: Jari Ullakko, brädåkare, tidigare varumärkesexpert på Grow:”Att stå på brädan medan alla andra får tackla med världens probleme är ju helt otroligt egoistiskt och nonchalant… men är varumärkesbyggandet eller reklammakeri så mycket bättre?”

Veckans rockad: När Electrolux tappar Mats Rönne, europeisk mediechef och Vendela Hägge, europeisk varumärkesdirektör, kommer i stället pr-mannen Erik Zsiga in. Kanske säger något om vitvarujättens prioriteringar i marknadsföringsmixen? Mats Rönne, skulle för övrigt bli en utmärkt vd för Sveriges Reklamförbund nu när Pia Grahn Brikell slutar. Han är dessutom bekant med föreningens ordförande Elisabeth “Pyttan” Ström. Men dumt nog är han ännu ordförande i opponenten Sveriges Annonsörer.

Veckans mest väntade rekrytering: Googles vd Stina Honkamaa värvar Caratkompisen Nicole Haman som försäljningschef.  Splittrar dock den så kallade Rea-på-Gucci-trojkan då Louise Fallenius i stället blev affärsutvecklare i den goda gamla analoga printvärlden på Bonnier Tidskrifter.

Veckans låt: Lily Allen, The Fear, vädrar ut ett unket 2008 impregnerat av Duffy och får oss att slippa fundera vad som eventuellt skiljer Miss Lee från Lykke Li.

Veckans artikelkommentar: ”Varför lägga 300 000 till en mediabyrå att köpa Sökmotormarknadsföring för, när man kan köpa direkt av leverantören för 100 000 SEK? Mediabyråernas tid är över (Calle till en artikel på Dagens Media.)

Veckans sisu:  Järvinen, Hyvönen och Räisänen. I den ordningen.

Veckans sisyfos: Print möter nya medier. Två kontinentalplattor som möts. Den ena viker ner, lämnar plats för den andra. Om detta berättar Same but different om och om och om igen. Tappert. Och ibland riktigt läsvärt, till exempel här och här.

Veckans kampanj: Vägverket productions blir bolaget Svevia. Bygger varumärket med god kassa från noll. Marknadförarnas våta dröm. Härlig payoff: Alltid på väg. Härlig copy med Anna Qwennerstedt-start: ”Hej! Vi är byggbolaget som valt den smala vägen.”

Veckans repris: Har länge tänkt berätta hur mycket jag gillar detta mästerstycke till blogginlägg. En perfekt kombination av nytta och nöje som också utnyttjar digitala berättarmöjligheter. Roligt också att Deeped som är ett prästämne skriver så kärleksfullt om en, ehum, lädernunna.

Veckans payoff for the road: “Gör varje dag bättre”.
Serviceföretaget Sodexho “utvecklar och effektiviserar servicefunktioner i företag och offentlig sektor”…och målar lastbilar i härliga färger. (Om företaget gör varje dag bättre, blir det perfekt vad det lider.)