Från Anglaise till Ambassadeur

Onsdag
Satt jag vid köksbordet hela dagen, hela kvällen. Ute en kort stund på kvällen bara. Ringde, mejlade som en galning, men fick ingen respons. Kände mig digitalt mobbad. Ingen ville veta av mig. De sociala mediernas paria. Familjen kom hem. Tre samtal kom in. Allt annorlunda.  Somnade med köksbordets träådringar som bild. 

Torsdag
Satt knappt alls. Frukostmöte med Bonnier Wannabee. Samtal med Mediernas Lars Truedson om hur Google rycker fram och vad det innebär för journalistiken. Som i en dröm glider Veckans Briefs redaktör Karin förbi i gigantisk hattmössa. Redaktionen på Dina mediciner klev in den orangea källaren.  Fint. Rörmokaren ringde. Jag ringde. Och alla svarade.

Passerade direktör Micke Kärrlander …hej…hej. Passerade Resumés reportrar Leif Holmkvist och Janne Sundling som var ute och sökte frilansjobb…hej…hej…Så tre viktiga möten på raken. Andningspaus på Anglais. Lars Truedson passerade…hej…hej…Dagsmejan sprutade från taken.

Dominika drog in mig i taxin och vi åkte nog 100 meter från Anglaise till Ambassadeur. Hon skulle dela ut diplom till reklamare på Resumé-baren eftersom tidningens chefredaktör Viggo Cavling hade gjort det otänkbara och tappat rösten. Alla som var med och assisterade på eventet hette Emilie, varför heter alla eventassistenter Emilie?

Avböjde Dominikas förslag att jag skulle dela ut diplomen. Hade iofs varit annorlunda. Ett möte till. Åter till köksbordet. Ärtsoppa och oliver. Elektrikern ringer.  Nöjd tills jag kommer på att jag borde ha sålt och jobbat med offerter. Metalliskt trött.