Ja, helvete, då är det snart dags att trycka på knappen för projektet. Som om det vore oundvikligt. Som om jag står i ett led utan återvändo och att det snart är min tur. Som om det är det här jag var tänkt att göra från början och att allt kommer att manifisteras i ett enda tryck på knappen. Trycket på knappen kommer att lösa ut en serie reaktioner vars förlopp är okontrollerade. Jag kan bara hoppas att jag har fattat bra beslut, har grund att stå på och inte förstört magkänslan med losec, och nej det äter jag ju inte än. Så, ja…snart så får vi se livet från den oförutsägbara sidan.
Lämna ett svar