Sitter nu hos Affärsvärlden och jobbar med ett projekt. Som en resenär till främmande kontinent försöker jag tolka kulturen och umgängesformerna här. Jag leker att jag är en redaktionell etnograf och då blir allt så mycket mer spännande. Plastblommorna vid ljusgården blir en djungel, kaffemaskinerna rymdskepp från en främmande kultur och innevånarna exotiska
artefakter.
Det är ganska dovt här. Ljudbilden består av ett svagt sorl i bakgrunden. Ibland ringer en klocka i fjärran följt av mjuka charterapplåder. Antagligen firas att någon har sålt en annons. Tryggt, är ordet jag skulle sammanfatta landskapets känsla i. Det skrattas förstrött. Ingen gråter. Ingen skriker.
Nyheterna liksom svävar ut på nätet här. Jag vet inte hur det går till. För jag ser sällan någon ringa i telefon. Det verkar effektivt. Jag jobbar tvärtom. Ringer mest i telefonen och skriver knappt alls. Jämfört med min förra arbetsplats Dagens Media, kan jag avslöja att toaletterna är mer professionella här. Det finns till och med en parfymfri toa. På den förra hängde lappen ”Kräktoa”. Här finns också 16 mötesrum. Jag blir så imponerad att jag döööör.
Lämna ett svar