John Paul, eller JP, som vi kallar honom, hade en mor som älskade Beatles. Hon stod i godisaffären, Sveavägen-Korsgatan. JPs pappa jobbade vid verket. Han var alltid lite ovanför oss, men vi var fler. Vi brukade hänga i parken tills den dagen då det som inte fick hända ändå gjorde det. Han kom tidigare än vi väntat och vi fick panik. Det borde vi inte ha fått. Det var ju förbestämt. Det värsta var ändå hans mamma. Hon trodde änglarna hämtat honom. Vi visste vart han gick, men inte så mycket mer. I går såg vi honom gå igen, Korsgatan. Han gick fram till adressen där godibutiken brukade ligga, där vi nu har vårt redovisningskontor. Han famlade efter dörrhandtaget, tvekade, vände om och försvann.
Lämna ett svar