Finland

Soundtrack

Min syster kommer från Finland. Själv kommer jag från Holland. Därför fick jag heta flygande holländaren när jag som sjuåring kom till Grums. Men min syster blev aldrig mobbad för att hon kom från Finland. Det är kanske därför jag har lite svårt för Finland.
Tänkte på det sist jag var där. Känslan är alltid underlig i Helsingfors. Hade en halvdag på mig medan Viking-båten väntade i land en traditionell fredagseftermiddag. 

Salutorget är sig likt och segt. De säljer ärtor och äpplen. Jag vet inte om någon köper. Det är fint och rent och tyst och vänligt. Inte som på skräniga och dryga Hötorget i Sthlm.
I Helsinki syns alltid gatuartister. Där brukar finnas en silvermålad man som försöker stå stilla och en irländare som har en dockteater i Barbiestorlek. Trots allt ett lite vassare utbud än Sthlm som som brukar bjuda på en fet och rödbrusig karl som försöker göra en Curt Cobain på ett perverterat vis.
Går Esplanaden upp. Här burkar jag börja fundera på om jag går på Avenyn i Göteborg. Det beror nog på spårvagnarna. Eller de feta industrimännen med sina ben inlindade i slanka kvinnoben. Som  hämtat ur en revy. Enn wiff från förr, ett härligt liv på något vis.
Sneddar över till varuhuset Stockman. De säljer Fazer-choklad. I hissar och rulltrappor transporteras damer i skrikgröna dressar. En tidresa bakåt, till 50-talets Sverige. Samtidigt gnager känslan att finnarna ändå är före svenskarna. De har liksom inget bråk i sitt land. Allt är ordnat, uppgjort och avtalet till allas bästa. Ingen behöver ju bråka då.
Vädret är som vanligt mulet. Sannolikt finns en uppgörelse om att det inte får regna.
Med bedrövade steg går jag tillbaka till båten med insikten att jag inte skulle platsa i detta fina land.  Måsarna på salutorget hånskriker sig hesa.