Bubblan 2.0

Mycket tyder på att vi ser en ny webbubbla blåsas upp. Den här gången bland medieföretagen. Bubblan 2.0.
Mot slutet av 90 talet brast den första webbubblan. Underblåst av riskkapital byggdes e-handelsplatser upp som skulle erövra världen på nolltid och sälja till miljarder konsumenter. Intäkterna uteblev. Men det gjorde inte kostnaderna. Stolta projekt som Dressmart, Letsbuyit och Toga havererade.

Morgan Stanley investeringar i Boo.com brann upp. Gick på en mina gjorde även Wallenbergsägda Investor, som enligt Affärsvärlden investerade  900 miljoner kronor i Spray, portalen som Allers köpte för 150 miljoner kronor år 2006.

I stället blev det i stället den gamla världens varumärken som redan kunde distribution och fjärrförsäljning som lyckades på internet, exempelvis Ginza och Ikea. 

Mycket tyder på att bubblan är här igen. Bubblan 2.0 byggs upp genom orealistiska förväntningar på intäkter från sajter med storpublik. Bubblan bygger också på myten om att det skulle vara billigare att attrahera stora publikmasson via internetkanaler än via traditionella som tv och dagspress. Också den här gången driver riskapital på utvecklingen, även om det är industriellt snarare än finansiellt.

Ett exempel är Youtube, som Google köpte för 12 miljarder kronor i slutet av år 2007. Produktionen kräver enorma resurser, inte minst i forma av lagringskapacitet. På en minut laddas 15 timmar video upp på sajten. Varje vecka ökar volymen med 68 000 Hollywood-filmer.

Enligt Mediapost kräver Youtube investeringar på marknadsföring, försäljning och innehållslicenser, lagringutrymme på 5,5 miljarder kronor per år. Bara bandbredden kostar 2,7 miljarder kronor per år. Intäkterna då? De hamnade på 1,5 miljarder kronor under år 2008 enligt Wall Street Journals bedömning.

Youtube är ett extremfall, men alla kanaler som lockar sin publik med redaktionellt innehåll får räkna med skenande kostnader.  Även om priset på teknisk kapacitet kanske minskar i takt med att behovet ökar, så är innehållsproduktionen koststam, inte minst vad gäller lönekostnader.

Bubblan 2.0 byggs också av förväntningar på annonsförsäljning kopplad till publikvolym. Men annonsörer som vill nå stora publikmassor har flera alternativ att välja på. Värre är att annonsörer knappast ser annonsering som den bästa investeringen att göra på internet i dag. Pengarna kan göra bättre nytta på att bygga en applikation för Iphone, en egen e-handelsplats eller sökord på Google eller MSN.
Sajter som Aftonbladet.se sysselsätter 100-tals journalister. Expressen.se kräver totalt 80 personer att driva. Möjligen täcks Aftonbladet.ses och Expressens.se kostnader av intäkter, men för de flesta dagspressajter är det sannolikt inte fallet. På liknande vis är de flesta dagstidningssajterna i landet riskfinansierade via sina ägare.

Vad vi ser är en växande mängd konstgjort finansierade affärsprojekt utan fungerande affärsmodeller. Varning för Bubblan 2.0, således.

En del av Bubblan 2.0 kan vara Wyatt Media, finansierat av finansmannen Sten Mörtstedt. Bolaget som säger sig nå 80 procent av alla svenska ungdomar via sajter som Lunarstorm och Bilddagboken. Under år 2008 gick företaget back och minskade intäkterna från 79 till 43 miljoner kronor.

Andra svenska exempel på sajter utan fungerande affärsmodeller som finansiärer pumpar fulla med miljoner är Realtid och Nyheter24.