Schibsteds koncernchef Kjell Aamot slutar efter 20 år på jobbet. I Norge är han helgonet som tidigare än andra vågade tro på nätet och har placerat Schibsted i världsklass online. Han är också orsaken till de problem koncernen har nu, en intetsägande grabbig kultur som inte vågar slakta dåliga medieidéer.
För att vara framgångsrik koncernchef har Kjell Aamot för det mesta varit en superchef att bevaka. Svarar i telefon, tar tuffa frågor och brinner som en majbrasa. Han har lyckats sätta en kultur som får organisationen i tysthet smyga fram sakta och tyst som en indian som plötsligt hugger till, köpet av Aftonbladet, tjofs, köpet av Svenska Dagbladet, hugh, Blocket, Hitta, Trader Classified Media, smack.
Kulturen är stark på att hitta nya interaktiva förvärv som den är svag på att hantera traditionella medier på dekis. Schibsted lät Svenska Dagbladet blöda år efter år och har ännu trovärdig framtida väg utstakad för tidningen.
Kulturen är också svag på att bygga eget entreprenörskap, allt det nya har Schibsted köpt och inte byggt. Och det som Schibsted har försökt bygga har rasat, exempelvis TV7 och Punkt SE. På Schibsted skriver inte cheferna på varandra som de kan göra på Bonnier.
Kulturen är anpasslig och bygger på att cheferna lågmält går i takt med varandra och värvas internt. Schibsted Sveriges senaste chefsrockader är ett exempel: Vd Gunnar Strömblad blir styrelseordförande, tillsätter Raol Grünthal, efter att ha övervägt Rolv Ryssdal, chef för Classified. Raol Grünthal är perfekt inskolad efter att ha jobbat som vd på Svenska Dagbladet. Säljchefen Gunilla Asker, en perfekt företrädare för SvD-kulturen tar över som vd, medan Anna Settman, som är Aftonbladet personifierad blir en prefekt vd för kvällstidningen. Här pratar vi alltså kulturkonservativa, smärtfria, förnuftiga och utvecklingsfria rekrytringar. Så kommer också att ske när Kjell Aamot ska ersättas. Rolv Ryssdal, som idag basar för Schibsteds interaktiva delar är den självklara kandidaten, han är under 50 och kan efter att ha varit vd för Aftonbladet och Verdens Gang koncernen utan och innan.
Kjell Aamots kultur må vara lågmäld på gränsen till feg, men jag har pratat med mer än en kvinna som har berättat om hur gubbig och sexistisk kulturen har varit, inte minst på säljsidan, vid en större sälj kickoff för Schibsted ska till exempel kvinnorna ha anmodats att ställa sig upp för att bli granskade av gubbgänget.
Varför lämnar Kjell Aamot nu? Som 60-åring finns det mer att ge. En förklaring kan vara att han har åstadkommit allt han förutsatte sig, kanske med köpet av 35 procent i svenska Metro som kronan på verket. En annan förklaring kan vara att koncernen har passerat sin topp och att uppförsbacken ter sig oändligt tung.
Som mediekoncern är Schibsted med sina digitala kanaler bättre exponerad mot den traditionella annonsmarknadens sammanbrott än konkurrenterna. Online har rörelsemarginal på 60 procent och är den snabbast växande delen i Schibsted. Koncernen har varit duktig på att köpa nya kanaler men sämre på att slakta gamla och driver nu medier med dystra framtidsutsikter, inte minst gratistidningarna i Spanien. Koncernen gick 2 miljarder kronor back i den senaste kvartalsrapporten. Att vända ett sådant skepp kräver nog en ny chef i kajutan.
Lämna ett svar