”Sextio hade sökt jobbet. Du har fått det. Grattis.”
Så sa mannen.
”Tack”, sa jag, medan jag febrilt försökte komma på vilket jobb jag hade sökt och tydligen fått.
Mannen fortsatte: ”När börjar du på Svenska Dagbladet”.
Ännu ringde inga klockor. Jag började få en riktigt otäck känsla att jag borde ha svarat entusiastiskt på ett erbjudande om en anställning.
”Du blir ju redaktör”.
Just det. Så var det. Jag trodde aldrig att jag skulle få jobbet och förträngde allt. Nu hade jag fått jobbet, men troligen schabblat bort det genom att inte ge besked.
”Dumt, men skönt att slippa”, tänkte jag.
Lämna ett svar