Jag kanske är den sista som besöker Furillen. Månen där alla har varit och hissat flaggan. Här vill Björn Ullvaues bygga studio men har fått nej. Här har författaren Håkan Nesser ett ståtligt hus med torn och allt. Här brukar Swedbank ha sin årliga mingelmiddag för topparna, ja, topparna. The Cardigans, The Schulmans och The Hives och The Everybodys ska ha varit på den lilla ön på Gotlands ostkust.
En bil med tonade rutor närmar sig från horisonten för att lösas upp i havsdiset. Annars tyst. Denna novemberdag är ingen här. Det är som att kliva in i dataspelet Myst. Ett fantasylandskap med övergiven mänsklig kvarlåtenskap. Ledtrådar till gåtor. Frågorna får du formulera själv. Den aggressivt inhägnade radarstationen som surrar övergivet. Vem spionerar på vem? De två trähusen vid havsbandet, impregnerade i järnvitriol, varav ett ska vara ett svartbygge och ska bort. Vilket? De uppradade järnvägsvagnarna i ruttnande trä. Vad döljs i dem?
Allting tycks ordnat så att frågorna ska väckas. Det är inte på riktigt. Det är en fantasi, ett koketterande med alla hårda och charmlösa dagar då kalken bröts, under sol, under lysrör, under måne, under svinkalla, ensliga stjärnor. Ytterligare en industriell utpost erövrad av underhållningsbranschen. Alla har varit här. Men Jan Jörnmark, professorn som maniskt kartlägger övergivna platser, har inte nämnt Furillen på sin sajt. http://www.jornmark.se/default.aspx
Jag ser det som ett tecken.
På nybyggd scen av rostande skeppsplåt ligger en karg, förgrenad trästubbe grå som av järnvitriol. Den ligger så där skenbart slarvigt uppslängd någonstans nära det gyllene snittet. Naturen är inte scenen. Naturen är rekvisita till skådespeleriet som bryter mark på ön. Men en sak missade regissören, riggarna och scenkonstnärerna.
Skjulet ligger lite vid sidan av och är omringat av ett knähögt stålnät. Runt skjulet finns fyra rostfria stållådor för råttgift, utplacerade av Anticimex. Skjulet har ett lite fönster. Insidan tyder på att det är avsett för djur. På husets baksida sitter en bräda som kan fällas. Under syns ett antal större, runda hål. Fågel, fisk eller fjäril? Huset passar inte in i mysteriet och blir just därför gåtan som får tankarna att vandra.
En svag doft strilar genom luften. Är det från en läckande tjärtunna från förr, en förnimmelse av brännoljan som drev fartygen som lossade kalk år efter år eller svettblandat damm från de arbetande männens overaller? Nej, snarare Nespressolatte.
Lämna ett svar