‑ Tänk att jag lunchar med Andersson, lilla jag. Tänk att bli bjuden av en så populärt person. Säg mig hur känns det att vara direktör. Det kan väl aldrig bli trist?
‑ Nej, aldrig trist Åsa har man med er. Vart jag än åker glömmer jag inte er.
‑ Början i moll slutet i dur. När kan den bli klar, min visa?, Andersson?
‑ Den får ni i dag till ert bord i mitten av det blåa tornet. Känn hur det doftar från den neonbelysta parken av lind.
Lämna ett svar