Det här paret träffade jag på pårökt mediemässa i Stockholm. De är typ amerikaner och kunde heta Jonny och Jenny, ber om ursäkt om jag inte fick namnen rätt. Det var som sagt pårökt. Förstås på Söder. Var annars tänder man i gång på medier?
Jonny och Jenny var inte helt bekväma tillsammans på blågul mark, en blandning som gör det grönt som gräs, men syskonparet var marble city, inte gräsrötter framsprängda mellan partiblocken, inte gatusmarta kids, men ändå så fjärran från Knohult det går att komma. Svårt att sätta tummen på. Kändes stinking rich men hade stil ändå på något vis, kanske lagom mängd av brist på stil. Vi fann varandra en kort stund. Fotografens dilemma. Det korta intensiva mötet, som inte varar längre än fotoblixtens försök att tränga undan skuggorna.
Efter trancemedial session slog jag några shots på dem. Brände av Hassyn med digitalt bakstycke, på chans från höften och resultatet blev väl inte så pjåkigt.
Vindarna skingrades. De åkte åt varsitt håll. Det var så de var. Det var mycket eastcoast-uh-westcoast över det här paret. Hon i New York, intresserad av the old skool analog arty farty. Han mer San Fransisco doing the flower power shopping ting a ling, köpte bolag av hippisar, barnböcker som hette Tic tTac, Trix Tix, Tac Bok, Bik tOK, och så. Han mini. Hon maxi. Tja, typ så.
Lämna ett svar