Det bloggas och jobbas på Christos latteställe Mocco på ömalm, sthlm. Jag väntar på att få träffa killen som är nr ett på bea i Sverige. Han ska visst vara nyklippt.
Under tiden tänker jag, försöker tänka i stället för att avundsjukt stirra på den sjukt tunna och rosa laptopen som bloggerskan knackar på med en hand medan hon äter mat med en lång silvergaffel med den andra handen. Min laptop håller på och brinner upp och det är glapp i alla tangenter så allt jag skriver blir felstavat.
Å andra sidan skriver jag utan att tänka, i sömnen om det skulle behövas. I förrgår pratade vi på jobbet om att vi lever på att sälja våra hjärnor. Utan att vara medveten om det skrev ett inlägg på Facebook om jag att jag säljer min hjärna. Det uppfattades omedelbart som en annons där jag försökte sälja min fysiska hjärna. Det är så intressant att när orden lämnar en hjärna blir de som fria djur och lever egna liv. De är fria att användas och tolkas av vem som helst, hur som helst. Det är också frustrerande. Hur exakt du än uttrycker dig, går det inte att exakt överföra din tankegång till någon annan människa.
Mitt sällskap kommer. Det visar sig att han bara är tvåa på bea. Man kan inte vinna jämt. Men han är nyklippt.
Lämna ett svar