Med högre frekvens än tidigare undrar jag vad vi medie- och kommunikationssvängen håller på med. Vi är vuxna människor som leker nästan så högt upp i näringskedjan det går att komma. Ovanför har mediejobbare vi näringslivscheferna, toppolitikerna, nöjesmagnaterna och finansmännen och affärsjuristerna.
De är ovanför oss eftersom de kan äta oss medan vi bara förmår att nafsa efter dem. De sitter på nyhetsköttet vi lever på. Likt ashätande hajar glufsar vi i oss det de tappar eller inte vill ha. Eller också kommer en påse lösgodis som någon pr-konsult strör ut i stimmet. Ibland driver vi in ett byte som vi gemensamt styckar. Men ofta är det inte.
De bästa kanske är att vi får vara i fred. Vi mediejobbare är nog för äckliga för andra i näringskedjan. Vi har inget någon vill ha. Förutom att vi verkar farliga och på så vis lite spännande. I vårt skikt i näringskedjan jagar vi med fenan i topp en del av vår tid, men mest leker vi nog.
På 250 meter avstånd från varandra, en vanlig dag i Sthlm:
* Utanför Angalis – en vuxen man kastar en fotboll till sportmediearbetaren Arne Hegerfors som tar emot bollen. En annan fullt vuxen man spelar in förloppet.
* I en rondell i city. En kvinna stavar sig runt, runt på skidor. En man regisserar overkligheten. En annan vuxen man spelar in skidturen.
Bara arter som inte är hotade, konkurrensutsatta, privilegierade och, ja onyttiga och oförargliga kan leka sig fram på detta manér. Skönt för oss. Så länge det varar.
Lämna ett svar