Allhelgonahelgen bjöd på överraskande möjligheter till existentiella bryderier. Hade knappt kommit till den sura och mörka stugan förrän det slog mig att plånboken nog var borta. Letade igenom kupén men fann alldeles riktigt ingen plånbok. Jag såg framför mig turerna med banker och myndigheter för att återställa alla kort så att i bästa fall någon gång skulle fungera som förut.
Grep efter mobiltelefonen i fall att jag fått ett meddelande från någon som funnit plånboken i trakerna av systembolaget jagjust varit och handlat på. Det slog mig då att mobilen nog också var borta. Jag brukar se den en gång var femte minut, nu hade det gått 30 minuter minst och det har knappt förut, bara om natten då jag sover.
Ett par timmar senare, runt midnatt tröstlyxar jag mig med pulverkaffe och cashewnötter en laptopsurfning via 3G. Jag hinner knappt tänka att ”allt ordnar sig nog” förrän det blir kolmörkt och tyst. Strömavbrott.
På ett par timmar försvinner tre grundpelare som är helt grundläggande för mitt liv.
Inte mycket annat att göra än att lägga sig i en fuktig säng och fundera på symboliken i dessa tre förluster. Utan plånbok kan jag inte göra affärer, utan mobil kan jag inte kommunicera och utan el kan jag inte agera. Vad betyder det att jag förlorar alla tre saker samtidigt? Är det en signal om att det liv jag lever inte är det jag önskar och att de tre förlusterna egentligen innebär befrielse? Om jag fick önska mig någon av de tre förlusterna tillbaka, vilken skulle jag välja?
Svaret kommer nästa dag. Då hittar jag mobilen i bilen. Men svaret är kryptiskt. Ett par timmar senare skickar telefonen ett hieroglyfiskt meddelande. Däreftet låter den sig inte startas om. Jag letar igenom bil och stuga och hittar 24 kronor. Min nya budget. Och elen kommer tillbaka. Tidens spiral har vridit sig ett varv och allt är som förr, men ändå inte.
Lämna ett svar