Niclas Strandh skriver om hur det börjar bli kutym för chefredaktörer och andra mediechefer att blogga. Spaningen är intressant. Det är onekligen så att det omvända, att chefredaktörer inte bloggar, idag framstår som avvikande. Senast i helgen körde min efterträdare på Dagens Media, Fredrik Svedjetun i gång en blogg som lovar godis framöver.
Idag är chefredaktörer som Thomas Mattsson och Jan Helin normalfallen, medan Lena K Silow och Thorbjörn Larsson med sin digitala frånvaro framstår som udda. Varningsflagga också på Gunilla Herlitz, tillträdande chefredaktör på Dagens Nyheter. Hon har aldrig varit genuint intresserad av digital publicering, trots att hon jobbade på den ursprungliga versionen av affärssajten E24. MEN, de senaste tio åren har varit att chefredaktörer inte skriver alls, varken på ledarplats, redaktionell plats eller någon plats alls. Inte heller Jan Helin och Thomas Mattsson ör något egentligt väsen av sig i pappret. Eller ska vi våga oss på analysen om bloggande är något MANLIGA chefredaktörer ägnar sig åt?
Om den digitala publiken tvingar chefredaktörerna att börja utrycka sig, så är det en positiv utveckling. Chefredaktörer ska leva varumärket, leva organisationen, leva hantverket, och då går det inte att gömma sig i chefsburen och låta medarbetarna fronta publiken. Om dagens chefredaktörer jobbade på Ericsson skulle denog inte följa med ut på kundmöte. Hur skulle det se ut?
Lämna ett svar