Medan det filmistiska haglet hälls över Birger Jarlsgatan i Sthlm, tankade vi alkohol på Riche, jag och en yngre man som säger att jag har lärt honom mycket. Men i hemlighet vet jag att han har lärt mig minst lika mycket.
Runt oss cirklar en vältränad och välgrillad Anders Timell, en av mina favotwittrare. På mindre än 140 tecken klarar denne restaurangchef att uttrycka personlighet, starka åsikter, tillföra intressant nytt utan att marknadsföra sig själv. Just därför gör han så bra egenreklam. Och då är den ändå man en utövare av den fundamentalt obegripliga hobbyn golf.
Förutsättningarna för utbyte av information var således goda. Vi utförde vår vanliga sondering av terrängen, kanske på ett samma sätt som Anders Timell undersöker dagghalten på utslagsplatsen och sandens konsistens i bunkrarna. Sonderingen innebär att vi först berättar lite löst om vad som hänt sedan senast, hur det är på jobbet och sedan hemma. Därefter slår vi ut de första bollarna ut mot green.
Han: ”Kan du berätta om ditt nya projekt.”
Jag: ”Kanske, hur går det med A. Är det sant han ska gå till X och att B ligger med C?”
Han: ”Jag har koll på det, men hur mycket kan du berätta?”
Jag: ”Det är känsligt, men du kan få en grej.”
Han: Okej, Då får du veta en sak nu. Men jag har också en sak på ledningsgruppsnivå som du får senare.”
Den unge mannen måste rusa. Jag dröjer en stund. Njuter av en ganska framgångsrik dag efter en motig affärssommar.
Golfaren Timell häller upp mer rött och in kommer gänget på Newsmill, bland annat PM Nilsson (med cykelhjälm), Karin Eder-Ekman, Leo Lagercrantz och Sara Öhrvall. De har firmafest och firar att de höjer annonspriserna från 50 000 till 100 000 kronor. Inte prisvärt.
Jag betraktar det framgångsrika gänget lite i smyg och är I hemlighet stolt över att de hälsar på mig. De har ju ändå i stort kört över alla landets debattredaktioner genom att på samma gång vara tabloida och utmanande och kunniga och vältajmade. Kanske som när Anders Timell twittrar. Men jag undrar om nyhetskvarnen skulle fungera med någon annan redaktion. Sara Örvall räcker över et ex av boken Gratis, en bok utgiven av förlaget Volante med författare som Martin Rolinski, Linda Skugge Isobel Hadley-Kamptz. Boken ställer frågan om allt digitalt kan bli gratis?
Nyhetskvarnens firmafest drar vidare. Jag läser Sara Öhrvalls kapitel i boken. Bonniers forskningschef kommer fram till att de som ”levererar bra innehåll och tjänster med verklig nytta kombinerat med en tydlig gemenskap för användarna kommer att hitta sin betalningsvilliga publik även i framtiden”. När jag inser konsekvenserna av det jag läst, vill jag inget annat än att stanna kvar därinne och undvika verkligheten därute där himmel och helvete har öppnat portarna till varandra och häller en syndaflod över alla som trodde de var något i Sthlm city.
Lämna ett svar