Dagens Mus kom redan före lunch. Går det att göra sushi på mus? Tack iaf katten. Tack.
Jag väntar vid min stuga medan timmarna ilar. Jag borde ligga jetleggad i hetluften. Jag borde fakturera, mera och flera. Men barnen först. Alltid först.
Sjukt avundsjuk på Aftonbladet som drog masken av Lars Kepler. Inte för att det är så viktigt egentligen, men för att det avslöjandet är åtråvärt. Det är 100 procent exklusivt. Bara en kan vara först. Men som det brukar vara, nyheten dog i orkanbruset av Madeleines och Jonas förlovning.
Handlar upp webbyrå för projektet. Väljer bland tre alternativ, ett dyrt och säkert, en medeldyrt och medelsäkert och ett oskrivet uppstickaralternativ. Rätt många tusenlappar som ska ut och hur gör jag för att välja rätt? Jag vet att systemet ska byggas i Drupal, det ska var standardiserat och specialiserat på samma gång. Det gynnar förstås de leverantörer som har levererat liknande system. Men hur intresserade är de av mig som kund. Blir jag en i mängden. Uppstickaralternativet kanske vill visa framfötterna medan den dyra och säkra vill visa fakturor.
Detta sker samtidigt som vi måste bygga om sommarstugan efter att FMM-blandaren exploderade och vattnet förstörde hela bottenvåningen. Jag är nöjd med Svanberga Bygg som bygger om. De är nog det dyra och säkra alternativet, i alla fall inga balter eller enmanskuttefirma. De tar ansvar för bygget och säger till i fall något barkar i väg. De behöver inte lära sig hur en mellanvägg ska byggas eller ett golv ska läggas. Det tror jag nog att uppstickaralternativet behöver lära sig. Så jag ägnar en del tiden till att fundera på om att bygga hus och webb är samma sak. Funderar också på vilka människor jag behöver få med mig i projektet. Jag tror inte på en klassisk uppsättning, eftersom det inte rör sig om ett konventionellt medieföretag, snarare ett rätt okonventionellt. Detta och val av system ska jag ägna mig åt under veckan.
Nästa vecka blir det kickoff på Clarion och så sälj, sälj, sälj. Ägnar för mycket tid till att bråka med bloggetablissemanget. Jag vet inte varför egentligen. Bloggar som mediekanal är en underbar uppfinning, men där finns den där gruppen människor som lever på att sjunga det nyas lov och hålla varandras hov. När man förespråkar framtiden blir argumenten ofta oantastliga, och det lever denna grupp på. Vad jag nog mest går i gång på är att alla sjunger med genom samma mun, alla förstärker varandras röster så den blir ett enda unisont skri. Ingen dissonans, inte ens en ters, en stämma. Jag upplever det som hjärntvättat i 90 grader med förtvätt. Vitt och fint. Som gjort för att måla skrikiga tavlor på. Jag tar en plats ingen annan vill ha eller ta. Spelar upp mig själv på läktaren. Ganska typiskt. När jag i stället borde bygga mitt företag. Nästa vecka, så.
Lämna ett svar