Efter Embrinks konkurs – hur drivs svenska byråer egentligen?

Under värsta högkonjunkturen ligger rörelsemarginalen kring 0 procent. Så svänger konjunkturen. Bolaget går rakt i putten. På pappret är det så den konkursade byrån Embrink har drivits. Storföretag som Volvo och Ericsson skulle aldrig kunna överleva med de premisserna. Men säger siffrorna hela sanningen om hur Embrink och andra byråer drivs?
Tänk dig företagsledningen på Ericsson. År efter år levererar företaget nollmarginaler när minigränsen ligger på 10 procent. Klart att varningssignalerna skulle ringa för cheferna. Särskilt om det råder högkonjunktur. För vad skulle kunna hända om konjunkturen vänder och det inte finns något sparat i ladorna? Konkurs eller ägartillskott.

Den prisbelönta designbyrån Embrink med Cederroth, Kronfågel och Spendrups på kundlistan har försatts i konkurs.  Lågkonjunkturen halverade omsättningen. Eftersom marginalerna redan låg på noll och det fanns mindre än 1 miljon i kassan är det på pappret begripligt att ägarna valde att sätta bolaget i konkurs.
Okej, det kan vara okänsligt och rentav elakt att ifrågasätta företagsledning och ägare när företaget just har gått i putten. Det är självklart en ytterst jobbig och traumatisk process för alla inblandade. Men ändå: Varför såg företagsledningen inte till att byrån levererade rimliga vinster? Varför samlades inte pengar in för dåliga tider?

Det var ju ändå ett stabilt företag som de senaste fem åren som en klocka omsatt 15-16 miljoner kronor per år på 15-16 personer och levererat just inga vinster alls. Kan det vara så att ägarna inte ville redovisa större vinster än nödvändigt och i stället plockade hem pengarna? Det är inte ovanligt att så sker i byråvärlden och heller inte obegripligt. Vanligt lönearbete är det svårt att bli rik på i Sverige, är en stående slogan hos småföretagarna. Och redovisa vinster gör byråägare mest när de vill få byrån såld. Det andra sättet att bli rik i Sverige.

Om sedan byrån går i konkurs, så är vinsterna utplockade, och byrån kan snart starta om igen i ny skepnad. Oönskade medarbetare försvinner på köpet. Jag ska inte säga att den ansedda byrån Embrinks konkurs har gått till på just detta vis. Men konkursen väcker frågan om hur professionellt svenska byråer drivs. Kanske är det dags för Sveriges Kommunikationsbyråer att införa krav på medlemmarna att uppfylla vissa nyckeltal?

Också Pers Värld har bloggat  om Emrinks konkurs.


Kommentarer

2 svar till ”Efter Embrinks konkurs – hur drivs svenska byråer egentligen?”

  1. […] Rolf van den Brink reflekterar mycket intressant kring byråer och marginaler, och ifrågasätter varför det aldrig finns något i ladorna när […]

  2. Rolf, att de som ftg inte redovisar vinst under bra tider är inget konstigt alls, som du också konstaterar… Och att det sedan kan bli konkurs i dåliga tider är ju inget du kan hindra med gamla vinster. Är halva aktiekapitalet förbrukat så är det (kontrollbalans). Går det sedan inte att betala leverantörer och anställda så är det bara kk eller kapitaltillskott som gäller. Och där är inte gamla vinster någon poäng, däremot kapitalstarka ägare som tror på affären. Så där förstår jag inte riktigt vad du menar med frågan hur ”professionellt svenska byråer bedrivs”.

    Dessutom, att jämföra med Ericsson, som runt sekelskiftet var i teknisk kk flera år, och Volvo (i varje fall PV/Cars) som varit i tekniks kk ett antal ggr, inte minst just nu, blir ju inte speciellt begåvat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *