Mediesäljarnas provisioner inte bara förstör mediebranschens marginaler. De skapar också en bilhandlarbransch av en näringsgren som har potentialen att bli en kunskapsintensiv framtidsbransch.
15-30 papp i månaden. 30-50 procent i provision på annonsvolymen du säljer. Snygg bil väntar på gatan. Släng in plastkortet på bardisken after work. Schablonbilden av en mediesäljares liv. Som tyvärr ofta är sann.
Provisionssystemet innebär att mediesäljarna prioriterar snabba affärer och fumlar efter frukten som hänger lägst.
Provisionssystemet innebär att affärerna i första hand ska byggas så att utbytbara säljare snabbt kan kastas in i organisationsrutor som levererar annonssälj.
Därmed blir medieaffärer ofta lika med annonsaffärer, närde egentligen skulle kunna handla om kommunikationsaffärer. Det enda traditionella medier egentligen är bra på är att mobilisera och engagera målgrupper, eller publik, om det låter finare. Den som vill nå denna publik får alltså göra affärer med medierna. Men att affären ska ske enbart i form av annonser insålda av flåsiga mediesäljare med plastkort och Porsche i blick, borde inte vara självskrivet. Tyvärr är det så det ser ut för det mesta.
Provisionssystemet skapar inga hållfasta realtioner mellan medier och annonsköpare och det visar sig nu när de traditionella medierna går genom lågkonjunkturen. Den traditionella annonsaffären, som bygger på provisionssystemet, är med rätta hotad. Varför köpa en helsida, när det går att få till affärsavslut med hjälp av sökord och kampanjsajter?
Det är inte konstigt att mediebranschens marginaler är låga. Annonsutrymme säljs ju som råvaror på en spotmarknad eller disktrasor på Kiviks marknad.
Mediebranschen tar betalt för kontakt i stället för kommunikation. Kommunikation innebär kunskap och varför skulle inte mediebranschen som varje dag framställer kvalificerat innehåll kunna bli en kunskapsintensiv framtidsbransch i stället för en bransch som riskerar en liknande kollaps som bilindustrin står inför.
Provisionssystemet förstör också mediebranschens möjligheter till utveckling. Den stora bristvaran på mediesidan i Sverige är långsiktiga projektledare som kan driva och affärsutveckla medieprojekt som inte bygger på snabba annonspengar. Jag känner till en handfull utmärkta projekt som inte hittar projektledare som har tålamod att vänta några år på att de stora pengarna ska komma in. (Ring mig på 0708-20 82 94)
De personerna finns knappt. För den traditionella mediebranschen är riggad för snabba annonsaffärer. Dumt nog. För den traditionella annonsaffären tycks vara utrotningshotad. Jag brukar leka med tanken på vad som hade hänt om Googles ägare hade riktat in sig på traditionellt svenskt provisionssälj i stället för att vänta ut den rätta affärsmodellen. Hade Google omsatt mer än Realtid då?
Säljarnas provisioner förstör mediebranschen
Kommentarer
7 svar till ”Säljarnas provisioner förstör mediebranschen”
-
Nej, verkligen inte.
De stora bovarna i dramat är utan tvekan mediebyråerna och lågkonjunkturen.
Då det råder stor dramatik på mediemarknaden nu, bland annat med kraftigt reducerade konton för marknadsföring.
Detta resulterar i att byråerna i stor utsträckning handlar direkt på pris istället för att välja det alternativ som är bäst för kunden i avseende ROI, eller ROMI som det heter i vår bransch.Det är inte på några sätt säljarnas marknad idag, det är köparnas, hur klyschéaktigt det än må låta.
Med vänlig hälsning
Calle
-
Calle: Det är absolut köparnas marknad, precis som det är det 18.45 på Hötorget när 550 kilo jordgubbar ska avyttras på en kvart. Jag tror att Rolfs poäng är att vi säljare har låtit våra ofta unika kommunikationserbjudanden reduceras till frukt eller timmer.
Där faller å andra sidan ett tungt ansvar på VD och företagsledning. Jag har ofta fått en ”är du helt dum i huvudet”-blick när jag har föreslagit lösningar som kräver mer än 45 minuters arbete. Helsidor, vepor, banners. Standard och samma sak gav högre marginaler under högkonjunkturen, men tyvärr har medier över hela fältet varit på tok för dåliga på att odla sin särart gentemot kunder och förmedlare.
-
Varför gnäller du inte på hur mediabyråer pitchar på nya annonsörer. De lovar höga rabatter som tvingar fram ett system hos mediebolagen där bruttopriser höjs för att rabattsatserna ska kunna ökas.
Det blir i slutändan ett spel där högst rabatter vinner, oavsett om det är bäst lösning för kunden, som faktiskt betalar.
Resultatet är att branschen blir extremt kortsiktig.
-
Varför gnäller du inte på auditbolagen som tvingar mediebyråerna att lova extrema nettopriser för medieköp- för att ens få delta i kundpitcher. Auditbolagen om några har reducerat media till skruv och mutter, och sprider sig som löpeld hos nervösa prispressande kunder!
-
Och ett alternativ till provisionsbaserad lön är en oengagerad säljkår bestående av trötta ordermottagare med fast lön. Schablonbilden av dagspressens monopolsäljare. Som tyvärr ofta är sann.
-
Hej där.
Jagförstår att ni tycker att jag är en gnällspik. Men jag har en enorm respekt för alla er som har det ofta otacksamma jobbet att sälja annonser. Med mitt inlägg ville jag bara få igång en diskussion om dagens bilhandlarsystem vs morgondagens kunskapsbransch.– r
-
Tjena,
Sen ska vi inte glömma att mediebranschen inte är på ett korståg att göra världen till en bättre plats utan samtliga existerar endast för att tjäna mer pengar åt sina ägare eller möjligtvis för att vara en stark synergistisk del i ett större erbjudande.
Vad jag vill säga med det är att provisionssystem må vara bra eller dåliga, men när kunderna (direkt som mediebyrå) är som mattsäljarna på en marockansk marknad och bara är ute efter prispress och ofta inte eftersträvar värde så blir det en svår ekvation.
mediebranschen i stort har skjutit sig i foten borde artikeln handla om. Helt onödigt att isolera säljares provisioner när byråerna och kunderna är lika goda kålsupare till varför vi sitter i detta eniroliknande nasarträsk.
Lämna ett svar