Kramare av döda träd burkar säga så här om publiceringar på webben: På webben, fnys, ligger materialet ute i fem minuter sedan är det borta. Inte alls. På webben kan material ligga längre än du vill. Det svindyra managementkonsultföretaget Accenture har drabbats av att en artikel deras gamla personaltidning från 2006 har blivit ett lovligt byte för hånfulla bloggare och bekäftiga pr-konsulter.
I artikeln kaxar sig en av konsultfrimans svenska chefer i ett försök att bygga lagkänsla inför konferensresan till Åre. I floskel efter floskel matar han på om hur mycket bättre resten av världen gruppen är och hur den ska ”äga” Åre. Texten är som hämtad ur en elak ståuppare manus.
Nu har artikeln hittat ut på internet. Bloggaren Prankmonkey, som döljer sig bakom en apmask, manar till massdistribution av Accenture-chefens artikel från 2006: ”Och, kära läsare. Jag ber inte er om mycket, men jag skulle verkligen vilja be er – dig! – länka till det här inlägget. Världen behöver se det här, och Accenture behöver helt klart en ordentlig slap in the face, en punktering på sin självbild och fälla ner pungen och landa i största allmänhet.”
Pr-byrån Springtimes Martin Stenberg bloggar besserwissrande á la: ”Anyone for management consulting i GBG-regionen?”
Ett alltför offensivt försök till lagbygge, tycker bloggarna. Ja, och så hänger de på och på.
Ingen tycks ha kollat om personaltidningen är aprilskämt. Så jag gör det jobbet. Men allt är på riktigt säger Accentures marknadschef Anna Markelius och ber att få återkomma med svaren på följande frågor:
* Hur ser ni på att en gammal interntidning har fått nytt liv i bloggossfären?
* Hur agerar ni?
* Vad betyder uppmärksamheten för er som dyrbar konsult inom management?
* Vilka lärdomar drar ni?
Den där tre år gamla personaltidningen, ett för länge sedan begravt stycke dött träd, slog knoppar och fick nytt digitalt liv. Plötsligt får Accenture fundera på om trädet ska huggas ner, glömmas bort eller ryckas upp med rötterna. Det eviga digitala livet, en av styrkorna med internet. Och en av riskerna.
(Här skulle jag kunna citera Boye om knoppar som brister och springtime och att det gör ont det gör ont, men någon jälva måtta får det väl vara.)
Lämna ett svar