Allting ska krängas via internet. Det är inte dygd utan dogm. Men efter en lunch med kreative chefen PG och en spaning på Guldäggsnomineringarna fick jag en lätt chock när jag insåg att internet inte är vägen fram för alla som vill sälja och marknadsföra.
I teorin 2.0 är det enkelt, rentav automatiskt, att sälja. Du riggar en nätbutik, köper sökord och sponsrade länkar från Google, som tillsammans med relevant annonsering i din målgrupp driver din målgrupp till nätbutiken där de gör avslut.
I praktiken 2.0 säljer Google för uppskattningsvi 1,5 miljarder kronor i år och alla räcker upp handen som har lyckats sälja via nätet full ut?
Nähä.
Det var PG som chockade mig.
- Inom konkurrensutsatta branscher är det aktörerna med störst kassa, alltså marknadsledarna, som har råd att köpa de rätta sökorden.
- Har du inte redan en stark position på nätet blir den svår och dyr att bygga. Reklamfilm på primetime (bästa sändningstid) för miljonbelopp ger kanske uppåt 20 000 besökare. Hur många av dem gör avslut?
- Här tänker säkert någon ”viral” och Youtube. Men hur trygga är de kanalerna för massförsäljning?
- Och hur många varor fungerar egentligen på webben.
”Ska du sälja chokladkaka ska du ha in kunderna i butiken”, sa PG.
Punkt.
Ja, hur många här spontanköper dagligvaror via någon kampanjsajt?
Nähä.
Så Internets förmåga att sälja skulle till viss del kunna vara en hype? En spaning på årets bidrag i reklamtävlingen Guldägget i klasserna Integrerat, Interaktiv annonsering och Interaktivt, visade att endast hälften av bidragen hade en hårdsäljande annonsör som avsändare. Resten av bidragen verkade handla om opinionsbildning, pro bono eller om kampanjer av icke konkurrensutsatta annonsörer.
Förutom McDonalds och Wasabröd Sandwich, sålde ingen av de nominerade snabbrörligt. Där fanns inga resebolag eller bilföretag.
Så internet kanske inte är kanalen för all framtida marknadsföring och försäljning. Frågan är bara vilka kanaler vi ska kommunicera med då? Och var finns diskussionen om detta?
Lämna ett svar