Jag har kassen full med plast och läderkläder. Jag ska bli ett objekt i en reklamkampanj med mig i huvudrollen. Först var jag mycket tveksam.
Jag är journalist och skriver om andra människor som gör om sig, bort sig, till sig. Jag ska vara neutral och sila material som presenteras på trovärdigt vis. Men , tänkte jag, jag testar. Jag skriver ju om reklam och varför då inte testa livet som reklamobjekt. En annan konstig konsekvens av detta är att delar av det jag ska skriva framöver kommer att tryckas som reklam.
Eftersom jag får skriva hur jag vill blir det inte copy, utan journalistik i tryckta annonser. Det innebär att jag hypotetiskt kan ge redaktionellt innehåll till journalistiska ökenområden som JCDecaux och Clear Channels garanterat redaktionellt döda utomhustavlor.
Förvirrande. Som det är innan allt, fel, något landar.
Jag befinner mig i ett läge där jag vet att jag är på väg. Det är underbart. Men jag vet inte om det är framåt, bakåt eller sidledes. Det är otäckt.
Jag har i alla fall kammat mig. Så blir snygg på bild.
Lämna ett svar