Jag jobbar i Klara Sthlm just nu. Klassisk tidningsmark, i alla fall förr. Då satt alla som Jan Guillou och Gunnar Lindstedt och sprutade fram typer på skrivmaskinerna och ingen kunde smygsurfa så alla tvingades sitta på Tennstopet. I gamla Klara i Sthlm satt de gamla tidningsrävarna och här bodde säkert Hiertta och trycksvärta och scoop och Nycop. Säkert var det mer bordell än Anrell. Inte twitter men väl Facit i hand. Vissa saker har man ju fattat.
Allting revs och ligger i en sophög i Hagaparken. Den som gräver där kanske hittar gammalt klapp eller en typometer.
I nya Klara existerar de medierookies framitden kommer att fantisera om, även om ingen tänker på det nu. Igår träffade jag på en. Ut från en lucka i betongen gled Bosse Hedin, svensk webbpublicerings urfader och idag utvecklingschef på Svenska Dagbladet. Han var min chefredaktör på Resumé 1997. Varje morgon kom han in tyst som en mus öppnade sin laptop som var mer social och sa PIP och så blev det tyst igen. Men i går pratade vi så länge att jag höll på att glömma bort att handla mat till barnen. Vi diskuterade vem som borde bli chefredaktör på Expressen.
Han höll på Mona Johansson, chefredaktör på Damernas Värld.
PIP.
Jag försökte med Metros Sakari Pitkänen.
PIP.
Vi enades om att Jonas Bonnier, som sitter några kvarter längre bort i nya Klara, kanske funderar på familjens guldgosse och Veckans Affärers chefredaktör Pontus Schultz som alternativ. Fast Pontus sitter ju inte i Klara utan på olegendariska Sveavägen.
Lämna ett svar