Täcket vilar tungt över landet. Allt vi orkar med är akronymer som EMD, SAAB och BWO. Själv blev jag ofrivilligt AFK. Tanken var först vidrig. Men jag hade inget val.
Efter jobbet i fredags konstaterade jag att hårrdisken på min nya HP-stationära hade kraschat. Surt, men wtf, jag hade ju en bärbar. HP-laptopen låg i ryggan och glödde. Trodde jag hade stängt av den när jag rusade hem från jobbet. Anade det värsta och fick rätt. Också den hade kraschat. Fel på systemfilen config.sys. Går nog att ordna på måndag.
Ja, så har jag en Mac, men den fixar inte Com hems nya box och i sovrummet där den står funkar inte Telenors 3G-modem, så där gick det inte att komma ut heller.
Jag har också en DGC-stationär men bara till att skapa musik och den vill jag alls inte ha ut på nätet. Jodå, jag kan surfa på mobilen, men inte kul att uppdatera bloggar och köra lite sociala medier med. Kastade till slut in tangentbordet och bespetsade mig på en helg utan bloggsekt, prylsurf och den sedvanliga jakten på något nytt-nytt-nytt att lyssna på.
Det gick bättre än väntat. Kanske underlättades den digitalfria helgen av att vi var i Söderhamn på 65-årsröj.
Framåt söndagkväll blev ovissheten outhärdlig. Jag saknade kontroll över min omgivning, mina bloggar och sajter låg vind för våg därute, världen kunde ha stöpts om fullständigt utan att jag hade haft en aning. Jag kröp till korset och frågade ödmjukt om jag fick låna sambons laptop. Efter en timme bakom tangenterna konstaterar jag att allt är som vanligt därute, så där lite lagom kontrollerat dramatiskt. Jag gjorde den något jobbiga insikten att den digitala sfären klarar sig utmärkt utan mig. Jag lärde mig att det går att överleva ouppkopplad. Men så värst kul var det inte.
Lämna ett svar