I går tackade Svenska Dagbladet nej till Sifos dagliga räckviddmätning Orvesto Dag. Kanske inte låter så spännande. Men också här finns en liten story att berätta.
I går sa SvDs vd Raoul Grünthal till Dagens Media att det handlar om en ”kostnadsfråga” om tidningen ska köpa mätningen som visar hur många som läser en snittdag varje månad. Vad är det då för kostnad Raoul bekymrar sig om? Svar: 800.000 kronor per år.
Det är det beloppet ett dussintal tidningar ska lägga för att det ska bli en affär för leverantören Sifo Media.
Vad säger det då att Stockholms näst malligaste tidning inte tycker sig har råd att köpa en mätning som gör att dagspressen kan få starkare argument i diskussionen om var annonsörerna marknadsföringspengar ska hamna? En mätning som ligger betydligt mer i linje med sättet att mäta andra huvudmedier som tv och internet. Vad skänker Raouls spariver för självkänsla till SvDs marknadföringsfolk och säljare.
Svaret sitter hos mediebyråerna som hjälper annonsörerna fatta beslut om vilka tidningar de ska använda sig av och är det en sak mediebyråer aldrig kan få nog av så är det siffror.
Prislappen säger också en annan sak. Den säger en del om hur beroende av traditionella papperstidningar Sifo Media fortfarande är. Mer om detta senare.
Under tiden. Kolla löpen till vänster. SvD berättar idag politiskt korrekt att tidningen innehåller rapport om valet i Israel och kryddar med korsord. DN förkunnar att tidningen har gjort ett gräv på extremvädret och att det finns en artikel om Lily Allens senaste album. Vilken tidning signalerar störst självförtroende? För mig är det uppenbart att DN kör sitt spår medan SvD inte har något särskilt spår att rulla på alls just nu. Vad har det här med Raouls besparing att göra? Möjligen självkänsla och självförtroende.
Lämna ett svar