På Bonniers flaggskepp Dagens Industri utspelas en flerdimensionell maktkamp om vem som egentligen styr skutan.
Det har gått drygt fem år sedan Dagens Industris skeppare Hasse Olsson lämnade över jobbet som chefredaktör till Gunilla Herlitz , enligt en sedan länge uttänkt plan. Om det sedan blev som Hasse Olsson hade tänkt sig är tveksamt.
Rätt snabbt tog Gunilla Herlitz även vd-rollen och som sådan fick hon en solid maktposition i den rosa rullande sedelpressen som Dagens Industri har utvecklats till. Gunilla Herlitz har byggt ett alldeles eget välde och rensat ut chefer som vice vd Sören Sunmo, annonschefen Stefan Nero och upplagechefen Petter Almgren. Det är inga silkeshandskar som styr skutan. Den nyrekryterade personalchefen Karin Wesslén tog sig ton och fick gå efter kort tid och övervakad plocka ihop sina saker på en lördag. Ersättarna håller en låg profil, exempelvis annonschef Erik Lennmark och försäljningschefen Carl-Johan Thorsell.
Gunilla Herlitz har också monterat ner andra konstruktioner som sattes upp av den förra ledningen, till exempel engagemanget i reklamtävlingen 100-wattaren. Avtalet med Golfförbundet om DI –Golfen sades upp i förtid.
Alltså ut med det gamla, in nytt och in med nya jasägare. Detta kan tolkas på två sätt. Gunilla Herlitz är stark och vet vart hon vill. Eller också är hon osäker och har överdrivna kontrollbehov. Sanningen ligger troligen någonstans emellan.
På pappet har Gunilla Herlitz en solid maktposition. Men den är inte ohotad.
Martin Ahrend, som värvades år 2005 över som vd för DI Online, bolaget där DI.se ligger.
Bolaget växte mellan 2006 och 2007 med 23 procent till 97 miljoner kronor, jämfört med Gunilla Herlitz domän, papperstidningen som visserligen sålde för 696 miljoner kronor, men enbart ökade med 1,8 procent. Styrkepositionerna bli mer utjämnade om vi tittar på vinsterna, 32 respektive 153 miljoner kronor netto år 2007. I år kommer pappret att ta stryk medan webben kan fortsätta att öka, vilket jämnar ut styrkeförhållandena än mer.
Nyligen kom det besked till redaktionen på DI.se att de inte längre fick använda papperstidningens material på nätet. Det uppfattades som om Gunilla Herlitz kände sig hotad av nätdelens frammarsch. Det kan finnas en poäng i det. Martin Ahrend är något av en maktspelare. Han lämnade sitt huvudägarskap på säljbolaget Internetsäljarna, för att gå till DI.se, som också var säljbolagets största kund. Än i dag är gänget på Internetsäljarna upprörda över Martin Ahrend rockad.
Han kan vara den person som rekryterade Gunilla Herlitz överrock, koncernchefen för Dagens Industri. Martin Ahrend anlitade Casten Almqvist som konsult i en reklambyråupphandling och efter det tog det inte lång tid innan Casten Almqvist fick sitt nya jobb som koncernchef för Dagens Industri. Gunilla Herlitz är styrelseordförande i DI Online och Martin Ahrend är intressant nog placerad utanför styrelsen som extern vd, men han kan ha trumf på hand genom bättre relationer med Casten Almqvist.
Han är känd som Casten med Kvasten, en tuff företagsstädare, som inför lågkonjunkturen ska pressa kostnaderna. Ännu har han inte fått in sin kvast över tröskeln till Dagens Industri på Torsgatan, kanske för att Gunilla Herlitz själv har kastat olönsamheter som stora delar av tv-kanalen och hela ungdomstidningen Diego över bord. Kanske för att papperstidningen ännu levererar mest cash till Bonnier-koncernen.
Lämna ett svar