Bloggdrevet biter inte på Liza

Kommentarer

17 svar till ”Bloggdrevet biter inte på Liza”

1. 

   Gunilla Kinn

   12 januari, 2009

   Hej Rolf,

   Jag vill gärna kommentera dina lösa spekulationer om att Neo är ute efter att ”sprida skit över den s-märkta vänskapspakten Liza Marklund-Mona Sahlin-Thomas Bodström”. Det är faktiskt första gången jag ser någon sådan insinuation, hoppas ingen annan än du dragit denna slutsats.

   Det är inte Neo utan jag personligen som har tagit initiativ till onsdagens seminarium. Jag har följt denna debatt sedan november, med min egen blogg som plattform – de senaste veckorna mer eller mindre på heltid.
   Jag ville helt enkelt att det skulle bli något arrangemang i Stockholm liknande det som förlaget tidigare haft i Oxelösund och Vallentuna, och när jag kom på att jag själv kunde ordna det vände mig till dem i mitt eget nätverk som jag visste hade erfarenhet av att arrangera evenemang med kort varsel.

   Neos redaktion hjälper till med logistiken (lokaler, inbjudningar, AV-teknik etc), men med något undantag hade ingen på redaktionen alls satt sig in i vad det hela handlade om, när jag först föreslog arrangemanget. De har dessutom varit fullt upptagna med pressläggning med kommande nummer av tidningen sedan de kom tillbaka från julledigheten. Trots stor tidsbrist erbjöd de sig att ordna diskussionen denna vecka, eftersom jag är på väg hem till New York.

   Jag kan intyga att våra diskussioner i samband med arrangemanget knappast alls har handlat om Liza Marklunds politiska kopplingar, även om de förvisso är intressanta. De har däremot till stor del handlat om företeelser som: medietransparens, redaktioner vs bloggar och andra sociala medier, mediernas ansvar för uthängda personer och annat medierelaterat. Neo har ofta gett utrymme åt artiklar om hur medierna fungerar, och vill gärna erbjuda en plattform för sådana diskussioner offentligt.

   När jag kom in på Neos redaktion häromdagen talade självaste marknadschefen upprört om klassdimensionen i att DN Kultur inte velat uppmärksamma något som till stor del engagerat arbetarkvinnor i medelåldern, något som i alla fall spräckte min eventuella fördom om Neo.

   Om du talar med flera av dem som tackat ja till att vara med i panelen får du veta att jag tydligt förklarat för dem att jag inte har haft någon önskan att politisera debatten med att låta den föras i Timbros lokaler (som vi lånar) utan att det handlat om att snabbt få ihop allt, trots att jag inte har några egna resurser att arrangera evenemang. Som du ser av panelens sammansättning och av formuleringarna i inbjudan så lär det också handla om mediernas roll, snarare än om politiska vänskapsband. Andra halvan har jag dock tänkt ska vara fri för frågor från publiken, och då är det förstås fritt fram att diskutera vad man vill.

   Varmt välkommen till seminariet på onsdag!

   Gunilla Kinn
   frilansjournalist
   som skrivit enstaka artiklar för Neo, och även för redaktioner såsom TT, Svenska Dagbladet, Amnesty Press, Gourmet, Civilekonomen, Arbetaren, Veckorevyn, Allers, Elle, RES, Hotellrevyn, ST Press, Studentliv, Pressens Tidning, Journalisten, Folk och försvar, Pax och en massa andra publikationer
2. 

   Gunilla Kinn

   12 januari, 2009

   Många ord blev det, ser jag… Så kan det bli när man skriver i yrvaket tillstånd. Men kontakta gärna mig om du har några funderingar kring arrangemanget!
3. 

   Linus Samuelsson

   12 januari, 2009

   Det är alltid trevligt att bli länkad till men jag vet inte om jag riktigt gillar sällskapet du ger mig. Jag har visserligen, utan att ha läst boken, konstaterat att Monica Antonsson verkar göra ett bra case i sak men den enda jag håller en hård linje mot är väl just Monica Antonsson et consortes.

   Jag ser ingen störra nytta i att i sig bedriva klappjakt på Liza Marklund. Antingen har hon några riktigt bra svar som kan den här ganska solkiga debatten mer intressant. Eller så har hon det inte och då är finns det väl inte så mycket för någon att göra åt saken i den här soppan.
4. 

   ann helena rudberg

   12 januari, 2009

   Bra rutet Rolf, för du vill väl provocera antar jag. Själv vet jag inte vad jag är: jag som är dotter till en arbetande kvinna med sex år i folkskolan och en pappa som var journalist och hade högskoleutbildning, vilken klass tillhör jag?

   Eftersom jag själv är författare och journalist så blir det väl inte medelålders arbetarkvinna antar jag.

   Tycker inte det är så intressant i sammanhanget och inte heller Liza Marklunds person. Men hon är en ikon, som mansvärlden och kvinnovärlden har tagit till sig som ett tjusigt politiskt projekt.

   Någon måste ju ställa sig upp och försvara alla misshandlade kvinnor, tidigare var det Gudrun Schyman, men hon trillade av piedestalen genom sin alkoholism och senare avgick hon och försvann till Fi.

   Men detta är mycket större än en person. Liza Marklund håller fast vid i ett inlägg på Newsmill att detta fortfarande är ett politiskt projekt.

   Ja, herregud och då är tydligen alla medel tillåtna. Och på detta sätt ser det ut på många platser i journalistvärlden. Den är vänstervriden – särskilt så på kultursidorna – för borgerlig kultur vet man inte vad det är.

   Eftersom jag har jobbat i tio år med kulturellt material på Dagens Nyheter så vet jag diskussionerna går (och jag har skrivit inlägg om det). Jag har förutspått att Dagens Nyheter kommer att bli tvingade att ta i det här.

   För mediesituationen är inte som den var när Liza Marklund svängde ihop sin historia med Mia Eriksson.

   Vilken tur att det inte går att driva politiska projekt och förvrida debatten längre. Att det inte går att förvrida sanningen längre än hit.

   Och vi kvinnor behöver en ny syn på oss själva. Vi är inte offfer. Vi är människor som kan vrida debatten nittio grader om det behövs.
5. 

   Nils Dacke

   12 januari, 2009

   @Rolf: Även du kommer att märka kanske inte denna vecka eller nästa att vi är mitt inne i en revolution, inte med vapen denna gång men med en digital penna och deltagardemokratin kommer att omkullkasta styrkefårhållanderna som tidigare rådde. Detta kommer att ske både på det mediala området där en liten elit kunde styra agendan och inom demokratin där den representativa demokratin kommer att omvandlas till något bättre.

   Lizas försvar som verkar bygga på attack är bästa försvar kommer inte att fungera. Det fungerade förr när väldigt lite kunde kollas upp men inte idag. En knapptryck och du har alla fakta själv i din hand. Inte som förr när man var beroende av en eller ett fåtal papperstidningar.

   Att göra politik av ett specifikt fall och hänga ut folk som galningar och missa barn till Mia är otroligt och även Lizas text idag på Newsmill får en att tappa hakan. Maken till egocentrering är nog svårt att slå.
6. 

   Lars J

   12 januari, 2009

   En fråga som borde vara intressant för Rolf är hur mycket har DN,s Expressens och Aftonbladets varumärken skadats av att man valt att hålla Liza om ryggen före att tillgodose läsarnas behov av att få veta hur det egentligen förhåller sig med de böcker som dom läst och som påstods vara sanna.
   Helt klart så finns det ett intresse hos allmänheten för denna affär. Men DN, Expressen och AB mfl valde länge att inte leverera.
   Vilka konsekvenser kan det få?
   Hoppas Rolf återkommer till den frågan.
7. 

   thebe

   12 januari, 2009

   Om man ser ”bloggare” som en homogen grupp, och försöker se vad summan av alla synpunkter är, så finns det antagligen inte en/b> linje. Det är oklart vad den ”statistiske medelbloggaren” egentligen vill. Det dras förstås åt alla möjliga håll, namninsamling med oklart syfte, till allmän upprördhet. Det är så många röster att det är svårt att urskilja vad som egentligen är ”grejen” i den här historien, som jag personligen håller mig mest betraktande till, som fascinerande.

   Det som är viktigt är inte att någon ska kliva fram och be om ursäkt som jag sett någonstans. Det viktiga måste vara att se vilka konsekvenser boken/böckerna/berättelsen fått. Har den använts i ett ”politiskt projekt”, som tungt argument för ändrad lagstiftning t ex, då är det ju synnerligen allvarligt att historien inte är väl underbyggd. Men det är kanske snarare de som tolkat den som ett vetenskapligt dokument, som isåfall låtit den få stor betydelse, som ska jagas och ställas till svars för okritisk granskning … Om det skulle vara på det sätt jag beskrev ovan.

   Dvs det som ska granskas är snarast användningen av boken/böckerna/historien.

   Att Marklund inte yttrar sig är synnerligen märkligt, men kanske inte särskilt viktigt.

   Jag är rädd att många är ute efter syndabockar av något slag, i vanlig ordning, och missar det väsentliga i historien, dvs konsekvenserna av den …
8. 

   ann helena rudberg

   12 januari, 2009

   gomorron Thebe… hon har yttrat sig, Marklund alltså, men Newsmill pajade under trycket… annars kan man läsa att hon håller fast vid att det är ett politiskt projekt hon har hållit på med… läs gärna mitt inlägg på http://www.annhelenarudberg.blogspot.com om litteraturen som politiskt projekt…
9. 

   Ramona Fransson

   12 januari, 2009

   Det är den berömda droppen som får bägaren att rinna över. Vi, som amatörbloggare, kanske blir just den berömda droppen.

   Boken ”Gömda” såldes enbart i Sverige i c:a 800 000 vilket i grova betyder över en miljon läsare, säkerligen mer. Att kalla en berättelse ”sann” betyder enligt Svensk uppslagsbok utgiven av Norstedts att: sann adj.sant som överenstämmer med verkligheten.

   Jag har skrivit en ”sann historia” om min kamp att bli gravid. Det är en SANN berättelse om mina känslor, sjukhusbesök, läkarbesök, med mera. Att som författare, vilket jag är, skriva ordet ”sann” förborgar. Jag vill inte föra mina läsare bakom ljuset och låtsas, då kan jag använda orden ”baserad på en verklig händelse”. Detta skulle förvåna mig om inte Liza Marklund som journalist hade vetat. Hon gjorde valet att kalla sin och Mias bok ” En sann historia, direkt ur verkligheten” Nu är det dags att stå upp och försvara sina val!

   Mvh
   Ramona Fransson
10. 

    Frida Pettersson

    12 januari, 2009

    Vi som har upplevt hur pappan blir bortraderad ur barns liv, endast grundat på liknande påhitt som ”Mia’s” och det behövs inte mer en antydningar i dagens Sverige, förstår hur stort samhällsproblem hennes mytomani skapat.
    Och när ingen lyssnar eller vill förstå, är det ytterst viktigt att sakfrågan uppmärksammas i media, vi måste alla öppna ögonen!
    Vad gör detta med våra barn ?
    könskriget måste få ett slut, vi måste bli vi, och prata om mänsklighet, byta ord.
    Marklund/Mia har med många andra ondgjort sig över män som grupp inte individer.
    Det är min anledning.

    bifogar ett dokument:
    Människor som brukar våld inkräktar på en individs rätt att slippa
    övergrepp. Det borde därför inte vara skillnad på om det är män eller
    kvinnor som slår sin partner, men i vårt samhälle är det en STOR
    skillnad. Det visar senast Ireene von Wachenfeldt, när hon säger att
    ”mäns våld mot kvinnor får aldrig hållas hemligt”, eftersom kvinnors
    våld mot män hålls hemligt hela tiden.

    * Debattera: Hålls kvinnors våld hemligt?

    Kungamordet

    * 21/2 2008 Ireen von Wachenfeldt: Mäns våld mot kvinnor får
    aldrig hållas hemligt

    Det finns, sedan trettio år tillbaka, en omfattande forskning som
    bedövande tydligt visar att kvinnor slår sina män minst lika ofta som
    tvärtom (som t ex även Gill & Remahl i Gävle kommit fram till).

    Över 100 representativa undersökningar visar detta, samtidigt som inte
    någon visar att män skulle vara de som slår mest i förhållanden.
    Tvärtom, så förefaller det som att kvinnor slår något mer, att de
    tillfogar svårare skador och att de är snabbare att ta till våld än
    män.

    Det finns dessutom undersökningar som visar, att mäns våld minskat,
    men inte kvinnors, samt att män blir mindre våldsamma av utbildning,
    kvinnor däremot mer. För att inte nämna, att våldet är lika vanligt
    bland lesbiska (och bögar) som bland straighta.

    Dessutom visar den i särklass största undersökningen som gjorts när
    det gäller övergrepp mot barn (Canadian Incidence Study of Reported
    Child Abuse and Neglect, av Trocmé & medförfattare 1998) att nästan
    två tredjedelar av sådana övergrepp begås av kvinnor (vilket även
    Straus & Gelles intygar). Varför får man ljuga och framställa mannen
    som den ende förövaren av övergrepp mot barn, när det i själva verket
    är kvinnan som är värst?!

    Man kan ju förstå att von Wachenfeldt fullständigt struntar i slagna
    män, eftersom hon inte betraktar män som människor, men att Stina
    Dabrowski också utelämnar männen i människornas skara är mer
    anmärkningsvärt.

    I debattprogrammet senast såg vi en traditionellt uppdukad soppa av
    politiskt korrekt feminism som fick uttala sig. En mängd mer eller
    mindre direkta lögner fick också framföras som fakta, som då det
    påstods att män slår mer än kvinnor i förhållanden, vilket ju inte
    alls stämmer.

    En enda gång nämndes kvinnors våld mot män (i förbigående), men
    däremot trummades det på med mäns våld mot kvinnor. Även vår
    ”jämställdhets”-minister ställde sig bakom denna propaganda och det
    enda sansade som sades var väl när Dabrowski ville bannlysa ordet
    ”könsmaktsordning”.

    Det är verkligen inte så att jag vill förringa någons partnervåld,
    eftersom det är hemskt för vem som än drabbas, men däremot påstår jag,
    att man aldrig kommer att komma tillrätta med problemen om man på
    ideologisk, propagandistisk väg gör detta till en könskrigsfråga.

    Tror någon t ex att alla de män (minst lika många som kvinnor) som
    misshandlas i förhållanden kommer att ta till sig något som sägs i
    detta ämne när de, fast offer, indirekt framställs som misshandlare?
    Och när man gör påståenden som Martin Grann, att slagna barn blir
    misshandlare, varför tar man inte i beaktande att det i så fall är
    KVINNOR som gör männen till misshandlare, eftersom dubbelt så många
    pojkar som flickor blir slagna av sina mödrar.

    Kampen för jämställdhet, som jag entusiastiskt varit för, tycks för
    länge sedan ha spårat ur till en självbefrämjande karriärgång för
    olika radikalfeministiska aktivister. Det sorgliga är, att på vägen
    tycks journalistiska begrepp som objektivitet och kritiskt tänkande
    helt ha blåst bort.

    Det är nämligen inte undersökande journalistik att stötta en politiskt
    korrekt bild, som Dabrowski gör, utan däremot att kritiskt betrakta
    denna bild.

    Dick Wase
    historiker
11. 

    lena

    12 januari, 2009

    Rolf!
    Bloggarna kan ju knappast bedriva något drev som liknar det kvällspressen gör.
    Varken erfarenheten eller kunskapen finns.
    Det som driver bloggarna är känslan av att vara/bli kränkt.
    Att bloggarna är obetalda är inte det primära,tvärtom.
    Bloggarna drivs av ilska,engagemang och rättevisepatos!
    Det ska man inte föringa!
12. 

    kocken

    12 januari, 2009

    Varför är det så få män som uttalar sig i debatten?
    Det är ju vi som anklagas?

    Ok själv, aldrig sambo, inga barn
13. 

    Margareta

    12 januari, 2009

    Lizas försvarstal på Newmill är pinsamt och patetiskt. Själv har jag under de senaste veckorna svängt från att tycka synd om Mia till att känna beundran för Monica Antonssons mod. Jag ser med avsky etablissemangets försök att hålla de sina och sina ”politiska projekt” om ryggen. Konsekvenserna beskrivs mycket bra på http://thewitch.se/2009/01/12/jag-kommer-aldrig-att-kopa-en-begagnad-bil-av-paret-guillou-skarp

    Liza har upprepade gånger hävdat att historien är helt sann. Hon räknade väl kallt med att sekretessen skulle innebära att sanningen aldrig kom fram.

    Lyckligtvis är det nya tider nu. Förhoppningsvis kan bloggosfären innebär att väl underbyggda fakta kommer fram till svenska folket, i stället för postmoderna ”sanningar” skapade av diverse skribenter.
14. 

    Petra

    12 januari, 2009

    Det kanske är skillnad på det allmänheten är intresserade av och det vanlig press anser vara av intresse för dem själva.
    Vad bloggarna kräver är oklart? Kan det vara så att allmänheten är innerligt trött på att serveras ”sanningar” baserat på en massa falsarier och påhitt från människor som anser sig vara mer kunniga och anser sig ha rätten att göra det också.
    Du ställer frågan om vad som gör att obetalda driver detta, ja då det inte är scoop och pengar kan det vara så att de helt enkelt har tröttnat och tagit saken i egna händer?
    Gällande att Liza är en av landets mest kända författare och journalist så påverkar det genom att det ställs högre krav på henne än på Hulda från blomstermåla som bloggar.
    Kanske är det så att det sker (om än små) ändringar gällande makten över informationen, det är inte längre journalister och media som sätter villkoren för vad vi som inte arbetar som journalister ska läsa eller vad som är att anse som viktigt.
    Att starta ”drev” det är något pressen och media gör så bra själva, även i de fall då allmänheten inte bryr sig utan det är något som mer eller mindre bara engagerar de egna såsom sexmejlen som skickats av Joachim Berner. Ärligt talat, vilken relevans och intresse hade det för den breda allmänheten, då det pågår så mycket annat i världen och sådant som påverkar gemene man mycket mer. Jag bryr mig mer om ekonomin än om journalister som gör om sig till ”murmeldjur” och genomsöker garage på kvällar och nätter.
    Tror dock att när makten eller de som tror sig ha makten ohotat, enväldigt anser sig styra och välja mot den breda massan så kommer det en dag då den vänds emot dem.
15. 

    manon

    13 januari, 2009

    det är inte ointressant att det i 14 år gått att som politiskt projekt kränga en grov kränkning av rättssamhällets förhållande till våld mot kvinnor och att som särskilda våldförare hänga ut en redan utsatt invandrargrupp som muslimska män från Mellanöstern. Det är en svenskhet att fundera över där nivån är så låg bland företrädare för samhälle politik kultur att orimligheterna i Marklunds enorma bästsäljare aldrig kollats utan tvärtom begärligt slukats i den goa samhörighetens stora kollektiva hysteri.Och ganska viktigt att ordna seminarium kring.
16. 

    En bloggare

    13 januari, 2009

    Ja Liza och Mia är säkra på att lurendrejeriet ska lyckas. Men väldigt många vet nu sanningen och den kommer att sprida sig. Om man inte är som Mia kan man lägga ihop 1 och 1.
    För resten – om nu boken inte handlade om Mia utan var en fiktion, vad hade Mia med boken att göra?
17. 

    Suss

    15 januari, 2009

    Och vad för f- gör människan i Tv-soffor och tidningsintervjuer och hur kan Liza ta upp hennes historia jämt och ständigt i olika artiklar???? om det inte är hon, Snacka om dumskallarnas sammansvärjning, konstigast av allt är att det höll så länge