Nytt möte om medieprojektet. Jag märker hur vi har börjat prata mer pengar sedan A kom in. Den här gången var även J med. Allt har blivit mer på riktigt och just därför mer overkligt för varje dag. Hur hamnade jag här? All by myself, skulle jag tro. I dag var det J och A som drev projektet framåt och det kändes som det stod på egna ben. Jag känner att jag tror på det här och att jag vill. Jag längtar efter en dag då jag kan rita allt framför mig på ett ohyggligt stort papper. Jag vet att jag kan göra ritningen. Men det finns inget lugn i mitt liv just nu.
Lämna ett svar