Nöjesguiden jagar enkla pr-poäng genom att jaga medieentreprenören Daniel Nyhlén. I stället borde Nöjesguiden jaga krogmaffian.
Jag ska säga det direkt, sedan hur länge som helst är jag förförd av Nöjesguiden. FörutomVice, finns ingen tidning som skruvar gammelmedia som Nöjesguiden. Ingen annan tidning får mig att läsa den där klarsynta och kaxiga sågningen av Kent om och om igen högt skrattande. Ingen annan tidning överraskar och drar in mig i trivial-banalläsning gång efter gång.
Men, ingen orkar bli förförd hur länge som helst om det inte leder till vidare till sängen eller det där rätt sköna nu-blev-vi-i-stället-vänner för livet.
Då händer det intressanta att den som du blev så förförd av står där osminkad och alldaglig i solljus vid middagstid.
Just där är Nöjesguiden för mig i dag. Det som brötden rosa förförelsen var tidningens fem sidor långa jobb på Daniel Nyhlén, tidigare kändisreporter, i dag medieentreprenören bakom sajten Improveme. Förvisso läste jag med största nöje om hur tidningen försökte använda greppen de trodde Daniel Nyhlén själv använde som kändisreporter. Nöjesguidens följde honom i smyg, skickade fejkade bud och tog paparazzibilder och avslöjade att det ”luktade panerad torsk” utanför Daniels dörr. Så skruvat som bara Nöjesguiden kan få till det och med självaste chefredaktör Hannes Dükler vid en av spakarna. Allt tajmat till lanseringen av Daniel Nyhléns uppgörelse med makthavarna kring Stureplan, Det svarta spelet.
Men, för den som tänker ett steg till blir det uppenbart att det så stöddiga jobbet på Daniel Nyhlén egentligen utgör en studie i feghet och rövslickeri.
- Nöjesguiden utnyttjade en möjlighet att få rejält med pr med hjälp av Daniel Nyhlén och hans boksläpp. Dessutom en billig pr-poäng, för vad kostar det egentligen att ge sig på en ensam före detta reporter? Svar: lika lite som det kostar att lattja med Gynning, Alsing, Schulman och andra namn utan egentlig makt.
- Ännu värre, tänk om Nöjesguiden gick Stureplanskrogarnas ärenden genom att förringa och förlöjliga Daniel Nyhlén och hans uppgörelse med nöjeslivet kring Stureplan? För visst händer det att det kommer in annonspengar från Stureplanskrogarna?
I stället för att sätta fem medarbetare på att hålla koll på Daniel Nyhléns position, borde Nöjesguiden fundera kring sin egen.
Är det inte Nöjesguiden uppgift att stå på nöjeskonsumenternas sida? Och därmed berätta saker som:
- Vilka krogar som kontrolleras/styrs av organiserad brottslighet/motorcykelgäng?
- Hur mycket en öl på Stureplanskrogarna egentligen borde kosta?
- Vilka kändisar som går in gratis och varför?
- Var läsarna löper störst risk att bli drogade?
Betydligt jobbigare jobb att leverera för en tidning som hankar sig fram på krogpengar. Lättare då att fega fram som chefredaktör och i stället skjuta in sig på en liten journalist som inte påverkar annonsaffärerna anyways, Själv överväger jag att ge mig ut på marknaden och bli förförd någon annanstans.
Lämna ett svar