Försöker tänka på vad jag gjorde förra veckan. Minns bara små fragment. Allt snurrar så fort nu. Ombyggnaden av sommarstugan, bygget av det nya företaget, mina tre tunga frilansuppdrag som ska finansiera det nya företaget, min del av familjen och stugan. Allt har jag lyckats tajma så att kulmen kommer till jul. I bästa fall har alla bitar kommit på plats. I värsta fall är inget klart och då kommer det att snurra ännu mer i huvudet. Jag finner mig i att befinna mig i en sanslös position. Jag finner mig eftersom jag själv har försatt mig i den och för att den är övergående. Annars hade jag kanske spejsat ut.
Vi träffar tänkbara kunder nästan varje dag. Ingen har hittills sagt nej.”Ingen säger nej i Sverige”, säger mediechef P föga uppmuntrande.
De tekniska produkterna utvecklas under tystnad. Jag utgår från att utvecklarnas tystnad betyder att allt är som det ska. Men ibland undrar jag om de kanske inte har hunnit börja ens.
Det känns som jag när ett svin vid min lunga, men jag hinner inte med sånt nu. Svinet går fetbort.
För första gången på elva år besöker jag en Resumé-tillställning. Jag är ju en Dagens Media-kille. Då går det inte att prassla med konkurrenten. Men jag slutade på Dagens Media för över ett år sedan och jag hängde på ett par nya kollegor och ja, så tog vi hissen upp till deras nya näste.
Det första jag tänkte på var att de inte kunde titta ut på folk. Fönstren pekar upp i himlen och det är kanske bättre att ha blicken där. Det var lite lågt i tak och jag fick plötsligt känslan av att vara med i filmen I huvudet på John Malkovich. Liksom ur vrår kom alla de bekanta ansiktena fram, Leif Honken Holmqvist, Jan Sundling, Josefin Ekman, Viggo, Peter Willebrand, Peppe Engberg, Karin Jansson, Jan Berkö, Johan Såthe, Monique, Dominika, Carina Jäderström, Bernt Hermele och kvällens svarte petter Claes de Faire, som kom ut som DI-reporter framför näsan på de tidigare kollegorna på Resumé på samma kväll han skulle firas av.
På väggen hängde sidorna från den tidningen nyss lämnad till tryck. Läser rubriken ”SVT rundar las-krav med inhyrd personal” och räknar till 3-4 personer inhyrda på Resumé som nyss gjorde sig av med tre personer. Alltid något visst med att granska saker man själv inte borde göra.
Klockan slår åtta. Viggo förklarar att festen är över. Lokalen utryms.
Nästa kväll får jag veta av mina kära vänner Mats och Susanna att jag har en kass intervjuteknik. Jag är inte tillräcklig trevlig och allt för aggressiv. Därför får jag inte veta så mycket. Halva fredagen går jag och tänker på det. Till slut bestämmer jag mig för att det är fint med kompisar och att det är fint med att ha ytterligare en sak att bli bättre på. Så om jag verkar snällslug framöver vet du varför.
Lämna ett svar