Avslutade nattens arbete med att titta på en film som Pirate Bay-advokaten Monique Wadsted hade mejlat till mig via Facebook. Det skulle jag inte ha gjort.
För nu har it-helvetet brutit ut. De galloperande trojanska hästarna har tagit över skrivbordet.
Filmen innehöll ett så kallat LOL-virus som snabbt tog över laptopen. Försökte få bort viruset med virusprogrammet, funkade inte. Försökte hämta verktyg online. De jag lyckades ladda ner, trots att det aggressiva viruset tog över webbläsarna, bet inte. Klockan gick och det blev sent. Chockerande sent.
Det sista jag minns vara att jag drog igång ytterligare ett scanningprogram. Låg i sängen och tänkte på alla problem jag skulle få av detta.
Onödigt, men rätt tänkt.
Ja, det ställde till problem. Särskilt om jag idag ska ro hem en enkät med ett 20-tal personer, rita en webbsajt, starta ett aktiebolag och skriva ihop en feature-artikel.
Den första tanken när klev ur koman i morse: Isssssh….HILFE – nu har jag sannolikt skickat samma virus till alla mina kompisar på Facebook. Mer skämmigt än svinet, ju.
Två – Jäklar morgonmöte på stan.
Tre – Den stationära datorn, kom hem från reparation förra veckan och har inget av programmen jag behöver installerade. Kan inte skriva ut. Kan inte ordbehandla.
Tyra – Om jag flyttar filer från laptopen till den stationära riskerar jag att bli smittad.
Fem – Kom på att jag har jobbat som it-ansvarig på Ericsson. Lite LOL-virus är ju inte värre än det i alla fall.
Så nu puttrar en onlinescanner i bakgrunden medan jag dricker kaffe och jobbar med enkäten. Mejlade över lite dokument från laptopen. Tvättstugan rullar för fullt. Laptopen lämnar jag in. Det ordnar sig. Också idag.
Men har du fått mejl ett filmklipp från mig i dag – klicka inte på klippet.
Lämna ett svar