Presschefen frågade ivrigt om vi var hennes besök. Slog vad med M om att hon väntade ett gäng reportrar och inte på några enkla krängare som vi. Jag fick rätt. Det kom in ett gäng från SVT med sammetskepsar och fluffiga blusar som fick presschefen att känna sig viktig. Kommunikationschefen som vi skulle träffa fanns just ingenstans. Till slut fick receptionisten tag på kommunikationschefen som verkade ha glömt mötet.
M och jag som hade läst på och snackat ihop oss inför mötet gick negativt omtumlade ut i hösten med en timme oplanerad tid. M gick vidare och försökte kaxa upp mig: ”Nu får du ju tid att skriva kundpresentationen”.
Kom inte på något bättre än att gå till Anglais och läsa mejl. Passerade den Alex Schulman som satt inklämd bredvid konsultchefen som jobbar i kort-kort och läderstövlar. Med mitt havererade möte i det mentala bagaget orkade jag inte gå fram och prata med den sanslöst lyckade Alex.
Smet förbi alla, inklusive bloggerskan i röd paljettblus, och hittade ett lugnt hörn. Just nu sitter jag och lyssnar på en entreprenör som försöker sälja in sitt projekt till någon som skulle kunna vara riskkapitalist. Det handlar om att bygga exklusiva studentbostäder som under somrarna hyrs ut till turister. Jag njuter av de två männens försök att hitta fram till affärerna, tills jag inser att jag befinner mig i ett liknande läge. Det är då jag bestämmer mig för att packa ihop ryggan och gå hem och jobba med overallen på. Nen först lyssnar jag på hur entreprenören drar en parallell till Apple som kom in på studentmarknaden genom att gå driekt till studentorganisationerna. Det får blir förmiddagens lärdom.
Lämna ett svar